Varje morgon cyklar Bo Aronsson uppför den långa sega, backen på Göta älvbron och ned till industriområdena norr om älven. Under honom ligger hjärtat i den gamla industristaden – kajerna och stränderna – ganska tomma och övergivna. Här har inte mycket hänt sedan varvskrisen på 1980-talet.
– Det är fyra kvadratkilometer gammalt hamnområde som ska göras om. Om vi lyckas kommer det att skapa självklara mötesplatser på samma sätt som Götaplatsen och Liseberg blev inför firandet av stadens 300-årsjubileum 1921.
Bo Aronsson håller hårt i paraplyet högst upp på Göta älvbron, 40 meter över älven. Molnen går lågt och det blåser hårt. Spårvagnarna plingar på krönet och några cyklister segar sig uppför den 17 höjdmeter långa uppförsbacken. Foto: Erik Klefbom.
Han är stadsutvecklaren som i fjol fick ett kort men kärnfullt uppdrag av kommunfullmäktige: Ta fram en vision och en strategi för att bygga ett klimatanpassat område vid älvstranden mitt i Göteborg. Det fanns en outtalad möjlighet att göra plats för kollektivtrafiken och samtidigt se till att bygga ihop staden.
Nu har ett år gått och han har ett år kvar på sig att slutföra uppdraget.
– Det gäller att inte överexploatera. Det kommersiella trycket är självklart stort, men både experter och medborgarna vill ha öppna tillgängliga platser mitt i staden, säger Bo Aronsson.
Hans kontor ligger inrymt i en ståtlig lagerlokal vid vattnet. I bottenvåningen nedanför kafferummet säljs lyxiga fritidsbåtar med jättemotorer. Bo Aronsson är lite besvärad av en ögoninfektion och halva förra veckan gick han med ögonbindel.
– Det finns en otålighet från beslutsfattarna att nå resultat. Det är snabba beslutsvägar mellan de styrande i Göteborg, men här har vi varit tydliga och sagt att vi behöver två år för att medborgarna ska bli delaktiga och engagerade.
Under rekordåren stod bilen i centrum för stadsutvecklingen i bilstaden, Sveriges eget Detroit. Först var det trafikplanerare och sedan övriga tjänstemän som fick lägga pussel med stadsbilden. Resultatet syns i det sönderstyckade stadslandskapet på båda sidor om bron.
Nu står miljötänket i centrum. Det gäller att ta hänsyn till klimatutmaningar med stigande havsnivåer på upp till två meter – under stormen Gudrun för sex år sedan steg vattnet i älven med 1,7 meter – och ökade flöden vid extrema skyfall. Och bereda plats för kollektivtrafiken för att få ned utsläppen.
– Det var holländare som byggde staden på 1600-talet, kanske behöver vi ta hit dem en gång till för att värna staden. De har i alla fall kompetensen, både Amsterdam och Rotterdam ligger ju under havsnivån, säger Bo Aronsson.
I princip handlar det om samma konflikt som i andra attraktiva, havsnära miljöer där det gäller att ställa höga krav på klimatanpassad bebyggelse, men det är mycket svårt för politikerna att hålla fingrarna borta från fastigheterna. Särskilt med tanke på att man äger minst 75 procent av marken.
I juni fick tio utländska expertgrupper i uppdrag att tänka till om det gamla industriområdet. Bo Aronsson blev överraskad av hur väl deras slutsatser stämmer överens med önskemålen från allmänheten. När man frågar arkitekter och engagerade medborgare får man nämligen samma svar, nämligen vikten av öppna platser nära vattnet.
Men det har varit svårt att få riktigt genomslag för frågorna i debatten och Bo Aronsson är rädd att det blir samma ”elitdebatt” som den om Slussen i Stockholm. Man behöver något konkret för att folk ska få upp ögonen.
Han berättar om dialogen i förnyelsen av Hamburg som tvingade politikerna att backa.
– Folket i stadsdelen St Pauli sparkade bakut och tvingade dem att backa. Det var stopp – hit men inte längre. Där fanns konstnärer och kreativa människor som inte gillade de kommersiella inslagen och tyckte att de togs som gisslan i utvecklingsarbetet.
Han säger att det är svårt att i dagsläget veta vad slutresultatet kommer att bli. För parallellt med sitt eget uppdrag driver staden ett antal uppdrag där mer dagsnära frågor ska lösas – medan Bo Aronsson sitter på ett mer visionärt specialuppdrag. Dessutom måste politikerna i kommunstyrelsen, som är styrgrupp för projektet, ta ställning i några principiellt viktiga frågor.
– Jag tror inte man löser klimatanpassningen genom att retirera från älven. Dessutom finns det en stark förväntan från beslutsfattare om att kunna bygga på delar av Frihamnen. Då måste man hitta ett tryggt sätt att bygga på, konstaterar Bo Aronsson lugnt.
Under hösten och vintern kommer projekt- och ledningsgrupperna att diskutera innehållet i slutdokumentet. Arbetet ska ske i en öppen dialog med medborgarna. Sedan är det upp till politikerna i fullmäktige att ta ställning till hur centrala Göteborg kan byggas – hållbart och klimatanpassat den här gången.
1. Attack
2. Reträtt
3. Försvar
Tre klimatanpassade strategier
Ska man satsa på ett flytande kvarter mitt i Göteborg? Tillåta översvämning i Frihamnen? Kanske bygga skyddsbarriärer för att hindra vattnets framfart i området? Här är tre scenarier som plockats fram av Sweco inom ramen för Mistra Urban Futures pilotprojekt Klimatanpassad stadsstruktur.
Den mest kraftfulla strategin, Attack (1) innebär att konstruktioner byggs ut i vattnet på pelare eller på flytande konstruktioner. Reträtt (2) innebär att man drar sig tillbaka från de låga områdena. Den så kallade Bananpiren och andra delar blir parkområden för rekreation och i stort sett byggs inga bostäder. Försvarsstrategin (3) innebär att man fortsätter med murar och invallningar och pumpar ut dagvatten samt bräddavlopp som skydd mot högre vattennivåer.
– Det är fyra kvadratkilometer gammalt hamnområde som ska göras om. Om vi lyckas kommer det att skapa självklara mötesplatser på samma sätt som Götaplatsen och Liseberg blev inför firandet av stadens 300-årsjubileum 1921.
Bo Aronsson håller hårt i paraplyet högst upp på Göta älvbron, 40 meter över älven. Molnen går lågt och det blåser hårt. Spårvagnarna plingar på krönet och några cyklister segar sig uppför den 17 höjdmeter långa uppförsbacken. Foto: Erik Klefbom.
Han är stadsutvecklaren som i fjol fick ett kort men kärnfullt uppdrag av kommunfullmäktige: Ta fram en vision och en strategi för att bygga ett klimatanpassat område vid älvstranden mitt i Göteborg. Det fanns en outtalad möjlighet att göra plats för kollektivtrafiken och samtidigt se till att bygga ihop staden.
Nu har ett år gått och han har ett år kvar på sig att slutföra uppdraget.
– Det gäller att inte överexploatera. Det kommersiella trycket är självklart stort, men både experter och medborgarna vill ha öppna tillgängliga platser mitt i staden, säger Bo Aronsson.
Hans kontor ligger inrymt i en ståtlig lagerlokal vid vattnet. I bottenvåningen nedanför kafferummet säljs lyxiga fritidsbåtar med jättemotorer. Bo Aronsson är lite besvärad av en ögoninfektion och halva förra veckan gick han med ögonbindel.
– Det finns en otålighet från beslutsfattarna att nå resultat. Det är snabba beslutsvägar mellan de styrande i Göteborg, men här har vi varit tydliga och sagt att vi behöver två år för att medborgarna ska bli delaktiga och engagerade.
Under rekordåren stod bilen i centrum för stadsutvecklingen i bilstaden, Sveriges eget Detroit. Först var det trafikplanerare och sedan övriga tjänstemän som fick lägga pussel med stadsbilden. Resultatet syns i det sönderstyckade stadslandskapet på båda sidor om bron.
Nu står miljötänket i centrum. Det gäller att ta hänsyn till klimatutmaningar med stigande havsnivåer på upp till två meter – under stormen Gudrun för sex år sedan steg vattnet i älven med 1,7 meter – och ökade flöden vid extrema skyfall. Och bereda plats för kollektivtrafiken för att få ned utsläppen.
– Det var holländare som byggde staden på 1600-talet, kanske behöver vi ta hit dem en gång till för att värna staden. De har i alla fall kompetensen, både Amsterdam och Rotterdam ligger ju under havsnivån, säger Bo Aronsson.
I princip handlar det om samma konflikt som i andra attraktiva, havsnära miljöer där det gäller att ställa höga krav på klimatanpassad bebyggelse, men det är mycket svårt för politikerna att hålla fingrarna borta från fastigheterna. Särskilt med tanke på att man äger minst 75 procent av marken.
I juni fick tio utländska expertgrupper i uppdrag att tänka till om det gamla industriområdet. Bo Aronsson blev överraskad av hur väl deras slutsatser stämmer överens med önskemålen från allmänheten. När man frågar arkitekter och engagerade medborgare får man nämligen samma svar, nämligen vikten av öppna platser nära vattnet.
Men det har varit svårt att få riktigt genomslag för frågorna i debatten och Bo Aronsson är rädd att det blir samma ”elitdebatt” som den om Slussen i Stockholm. Man behöver något konkret för att folk ska få upp ögonen.
Han berättar om dialogen i förnyelsen av Hamburg som tvingade politikerna att backa.
– Folket i stadsdelen St Pauli sparkade bakut och tvingade dem att backa. Det var stopp – hit men inte längre. Där fanns konstnärer och kreativa människor som inte gillade de kommersiella inslagen och tyckte att de togs som gisslan i utvecklingsarbetet.
Han säger att det är svårt att i dagsläget veta vad slutresultatet kommer att bli. För parallellt med sitt eget uppdrag driver staden ett antal uppdrag där mer dagsnära frågor ska lösas – medan Bo Aronsson sitter på ett mer visionärt specialuppdrag. Dessutom måste politikerna i kommunstyrelsen, som är styrgrupp för projektet, ta ställning i några principiellt viktiga frågor.
– Jag tror inte man löser klimatanpassningen genom att retirera från älven. Dessutom finns det en stark förväntan från beslutsfattare om att kunna bygga på delar av Frihamnen. Då måste man hitta ett tryggt sätt att bygga på, konstaterar Bo Aronsson lugnt.
Under hösten och vintern kommer projekt- och ledningsgrupperna att diskutera innehållet i slutdokumentet. Arbetet ska ske i en öppen dialog med medborgarna. Sedan är det upp till politikerna i fullmäktige att ta ställning till hur centrala Göteborg kan byggas – hållbart och klimatanpassat den här gången.
1. Attack
2. Reträtt
3. Försvar
Tre klimatanpassade strategier
Ska man satsa på ett flytande kvarter mitt i Göteborg? Tillåta översvämning i Frihamnen? Kanske bygga skyddsbarriärer för att hindra vattnets framfart i området? Här är tre scenarier som plockats fram av Sweco inom ramen för Mistra Urban Futures pilotprojekt Klimatanpassad stadsstruktur.
Den mest kraftfulla strategin, Attack (1) innebär att konstruktioner byggs ut i vattnet på pelare eller på flytande konstruktioner. Reträtt (2) innebär att man drar sig tillbaka från de låga områdena. Den så kallade Bananpiren och andra delar blir parkområden för rekreation och i stort sett byggs inga bostäder. Försvarsstrategin (3) innebär att man fortsätter med murar och invallningar och pumpar ut dagvatten samt bräddavlopp som skydd mot högre vattennivåer.
