Av
Ibland blänker det till långt tillbaka i historien och en man gör en hisnande upptäckt, utnyttjar den och får fantastiska resultat, och sen glöms allting bort. Femtio år senare utvecklar någon annan liknande teknik och blir berömd.
Som tur är för den ryske fotografen Sergej Michailovitj Prokudin-Gorskij (1863-1944) var det någon som tog hand om hans livsverk och nu kan vi se det på Internet etthundra år senare.
Bilden visar interiören i Den heliga jungfruns födelsekyrka i Smolensk. Mitt fram ser vi ikonostasen, den bemålade skärm avskiljer altardelen från menigheten i en ortodox kyrka. Församlingen torde ha varit mycket rik, med tanke på utsmyckningen. Idag ser man sällan ortodoxa kyrkor med så mycket rikedom.
Gorskijs bilder visar upp ett levande portträtt av en förlorad värld, Ryssland före första världskriget och på tröskeln till revolution. Han fotograferade kloster och medeltida kyrkor, över järnvägar och fabriker, det dagliga livet hos Rysslands stora och omfattande befolkning. På tidigt 1900-tal lade han upp en storslagen plan för att fotografera hela det ryska väldet och vann tsar Nikolas II stöd. Mellan åren 1909 och 1912 och sen igen 1915 reste han runt och dokumenterade 11 regioner och hade med sig en specialutrustad tågvagn med fotolaboratorium.
St. Nils kloster på ön Stobolnij i provinsen Tver nordväst om Moskva. Sankte Nil grundade ett litet kloster här omkring 1528 och under 1600-talet skulle hans efterföljare bygga upp ett av de största och rikaste klostren i hela det ryska riket. Sovjetregimen stängde klostret 1927 och använde det för andra ändamål, till exmepel som koncentrationsläger och hem för föräldralösa barn. Byggnaden återlämandes till den ortodoxa kyrkan först år 1990 och är numera åter ett fungerande kloster.
Gorskilj lämnade Ryssland 1918, efter revolutionen, då tyvärr ganska många av hans bilder konfiskerades. Han reste till Norge och sedan till England innan han slutligen slog sig ned i Frankrike. Då var tsarfamiljen redan mördad och det stora imperium han så mödosamt hade avbildat var förstört. Som tur var köptes hans återstående glasplåtar av amerikanska statens Library of Congress av hans släktingar 1948 (fyra år efter hans död). De är numera scannade och återställda till de färgbilder de engång var avsedda att vara.
En panoramabild av Tiflis, numera Tblisi i det fria Georgien, som visar staden i en dal mitt bland bergen i Kaukasus. När denna bild togs, omkring år 1910 hade staden en befokning på omkring 160.000 personer, bland dem georgier, armenier, ryssar, perser, polacker, tatarer och judar. De 3-4 sistnämnda folkslagen finns säkerligen inte kvar längre.
Eftersom färgfilm inte ens var påtänkt 1901 byggde Gorskij sig en färgkamera som tog tre bilder, en röd, en grön och en blå på en särskild avlång glasplåt. Han fick sätta in färgfilter manuellt och skjuta fram glasplåten lika manuellt, men han var smart i att använda ett eget filmformat. Med alla bilder på samma plåt var det ingen risk för sammanblandning senare.
Emiren av Buchara, Alim Khan poserar för ett porträtt år 1911. Han var absolut härskare i sin stadsstat och skötte inrikespolitiken själv, även om Buchara hade varit en vasallstat under Ryssland sedan mitten av 1800-talet. När sovjetunionen gjorde sig påmind i Buchara omkring 1920 flydde emiren till Afghanistan, där han dog år 1944.
Man antar att Gorskij fått iden till en färgkamera av den tyske fotografen Adolf Miethe då Gorskij och hans fru Anna Aleksandrovna Lavrova arbetade på hans laboratorium år 1890.
Laterna magica tri-snokum
Projektorn blev lite speciell. Den hade tre snokar med varsitt färgfilter, ett rött, ett grönt och ett blått, och projicerade färgbilder direkt. Senare skulle Gorskij starta ett företag som erbjöd färgfotografering på kommersiell basis.
Grunden till hans många expeditioner land och rike runt var i princip filantropisk. Han ville samla in information om hela riket för att skolbarnen och folk i allmänhet skulle få se hela dess rikedom.
Efter revolutionen såg man helst att all sådan information försvann, varför Gorskij såg det som säkrast att själv försvinna. Bara några få bilder med politiskt innehåll (på krigsfångar och deporterade i Sibirien) har överlevt, nämligen de där innehållet inte var direkt uppenbart om man inte hade hans resedagbok och kunskaper.
Pinkhus Karlinskij var 84 år och chef för slussporten i Mariinskij när den här bilden togs. Då hade han varit chef för samma port i 66 år! Kan du tänka dig det? Vilket människoöde. Gorskij gjorde en rundresa runt kanalsystemet kring Mariinskij, ett konstgjort system som idag är känt som det Volga-Baltiska kanalsystemet som slutar i Ladoga med Östersjön som yttersta mål. Notera att vattnet har rört sig mellan färgfilterbytena och blivit flammigt i de tre grundfärgerna.
Med modern Photoshopteknik och lite retuschering framstår hans bilder som briljanta, fantastiska och underbara. Gorskij hade ögon för vackra motiv och vinklar och med tanke på vad bilderna visar, rör det sig om en otrolig bildskatt. I denna artikel tar jag bara fram färgbilderna, men om du letar i databasen kan du hitta mängder av andra bilder, de flesta svartvita, av andra städer i tsarens imperium runt 1900-talers början, tagna av samme briljante fotograf.
En oidentifierad fackverksbro över någon av de floder skär igenom Sibirien på sin väg ut mot Norra ishavet. Gorskij hade öga för vackra vyer och bildkomposition.
Gorskij uppehöll sig mycket i den mytomspunna staden Samarkand och områdena runtomkring. Här sitter en melonförsäljare klädd i traditionella centralasiatiska kläder och säljer sina grönsaker. Samarkand ligger idag i Uzbekistan.
Vi fortsätter i Samarkand. Här är en bild av en försäljare av silkes-, bomulls- och ylleväv och en del traditionella mattor. Notera den inramade sidan ur Koranen som hänger längst upp. Min bildbehandling inför denna artikel har i stort sett varit att skärpa bilderna en aning och bara i något enstaka fall öka kontrasten. Gorskijs bilder höll fantastisk kvalitet.
Ett annat trevligt ställe i dåtidens Ryssland var badorten Suchumi vid Svarta Havet, där Gorskij tog många färgbilder, bland annat som här, i Botaniska trädgården. Den var ett sommarparadis för rika ryssar. Idag reser man nog helst inte dit.
Gorskij reste riket runt med ånglok. Järnvägsvagnen i bakgrunden antas vara Gorskijs egen, där han bodde och hade sitt laboratorium.
Läs mer här: http://www.loc.gov/exhibits/empire
Databasen med alla bilder finns här: http://lcweb2.loc.gov/pp/prokquery.html
Sist ser vi en hel glasplåt så som den såg ut när den var nyframkallad, bortsett från att den här är positiv, förstås. Det är samma bild som den från botaniska trädgården i Suchumi, ovan.
Som tur är för den ryske fotografen Sergej Michailovitj Prokudin-Gorskij (1863-1944) var det någon som tog hand om hans livsverk och nu kan vi se det på Internet etthundra år senare.
Bilden visar interiören i Den heliga jungfruns födelsekyrka i Smolensk. Mitt fram ser vi ikonostasen, den bemålade skärm avskiljer altardelen från menigheten i en ortodox kyrka. Församlingen torde ha varit mycket rik, med tanke på utsmyckningen. Idag ser man sällan ortodoxa kyrkor med så mycket rikedom.
Gorskijs bilder visar upp ett levande portträtt av en förlorad värld, Ryssland före första världskriget och på tröskeln till revolution. Han fotograferade kloster och medeltida kyrkor, över järnvägar och fabriker, det dagliga livet hos Rysslands stora och omfattande befolkning. På tidigt 1900-tal lade han upp en storslagen plan för att fotografera hela det ryska väldet och vann tsar Nikolas II stöd. Mellan åren 1909 och 1912 och sen igen 1915 reste han runt och dokumenterade 11 regioner och hade med sig en specialutrustad tågvagn med fotolaboratorium.
St. Nils kloster på ön Stobolnij i provinsen Tver nordväst om Moskva. Sankte Nil grundade ett litet kloster här omkring 1528 och under 1600-talet skulle hans efterföljare bygga upp ett av de största och rikaste klostren i hela det ryska riket. Sovjetregimen stängde klostret 1927 och använde det för andra ändamål, till exmepel som koncentrationsläger och hem för föräldralösa barn. Byggnaden återlämandes till den ortodoxa kyrkan först år 1990 och är numera åter ett fungerande kloster.
Gorskilj lämnade Ryssland 1918, efter revolutionen, då tyvärr ganska många av hans bilder konfiskerades. Han reste till Norge och sedan till England innan han slutligen slog sig ned i Frankrike. Då var tsarfamiljen redan mördad och det stora imperium han så mödosamt hade avbildat var förstört. Som tur var köptes hans återstående glasplåtar av amerikanska statens Library of Congress av hans släktingar 1948 (fyra år efter hans död). De är numera scannade och återställda till de färgbilder de engång var avsedda att vara.
En panoramabild av Tiflis, numera Tblisi i det fria Georgien, som visar staden i en dal mitt bland bergen i Kaukasus. När denna bild togs, omkring år 1910 hade staden en befokning på omkring 160.000 personer, bland dem georgier, armenier, ryssar, perser, polacker, tatarer och judar. De 3-4 sistnämnda folkslagen finns säkerligen inte kvar längre.
Eftersom färgfilm inte ens var påtänkt 1901 byggde Gorskij sig en färgkamera som tog tre bilder, en röd, en grön och en blå på en särskild avlång glasplåt. Han fick sätta in färgfilter manuellt och skjuta fram glasplåten lika manuellt, men han var smart i att använda ett eget filmformat. Med alla bilder på samma plåt var det ingen risk för sammanblandning senare.
Emiren av Buchara, Alim Khan poserar för ett porträtt år 1911. Han var absolut härskare i sin stadsstat och skötte inrikespolitiken själv, även om Buchara hade varit en vasallstat under Ryssland sedan mitten av 1800-talet. När sovjetunionen gjorde sig påmind i Buchara omkring 1920 flydde emiren till Afghanistan, där han dog år 1944.
Man antar att Gorskij fått iden till en färgkamera av den tyske fotografen Adolf Miethe då Gorskij och hans fru Anna Aleksandrovna Lavrova arbetade på hans laboratorium år 1890.
Laterna magica tri-snokum
Projektorn blev lite speciell. Den hade tre snokar med varsitt färgfilter, ett rött, ett grönt och ett blått, och projicerade färgbilder direkt. Senare skulle Gorskij starta ett företag som erbjöd färgfotografering på kommersiell basis.
Grunden till hans många expeditioner land och rike runt var i princip filantropisk. Han ville samla in information om hela riket för att skolbarnen och folk i allmänhet skulle få se hela dess rikedom.
Efter revolutionen såg man helst att all sådan information försvann, varför Gorskij såg det som säkrast att själv försvinna. Bara några få bilder med politiskt innehåll (på krigsfångar och deporterade i Sibirien) har överlevt, nämligen de där innehållet inte var direkt uppenbart om man inte hade hans resedagbok och kunskaper.
Pinkhus Karlinskij var 84 år och chef för slussporten i Mariinskij när den här bilden togs. Då hade han varit chef för samma port i 66 år! Kan du tänka dig det? Vilket människoöde. Gorskij gjorde en rundresa runt kanalsystemet kring Mariinskij, ett konstgjort system som idag är känt som det Volga-Baltiska kanalsystemet som slutar i Ladoga med Östersjön som yttersta mål. Notera att vattnet har rört sig mellan färgfilterbytena och blivit flammigt i de tre grundfärgerna.
Med modern Photoshopteknik och lite retuschering framstår hans bilder som briljanta, fantastiska och underbara. Gorskij hade ögon för vackra motiv och vinklar och med tanke på vad bilderna visar, rör det sig om en otrolig bildskatt. I denna artikel tar jag bara fram färgbilderna, men om du letar i databasen kan du hitta mängder av andra bilder, de flesta svartvita, av andra städer i tsarens imperium runt 1900-talers början, tagna av samme briljante fotograf.
En oidentifierad fackverksbro över någon av de floder skär igenom Sibirien på sin väg ut mot Norra ishavet. Gorskij hade öga för vackra vyer och bildkomposition.
Gorskij uppehöll sig mycket i den mytomspunna staden Samarkand och områdena runtomkring. Här sitter en melonförsäljare klädd i traditionella centralasiatiska kläder och säljer sina grönsaker. Samarkand ligger idag i Uzbekistan.
Vi fortsätter i Samarkand. Här är en bild av en försäljare av silkes-, bomulls- och ylleväv och en del traditionella mattor. Notera den inramade sidan ur Koranen som hänger längst upp. Min bildbehandling inför denna artikel har i stort sett varit att skärpa bilderna en aning och bara i något enstaka fall öka kontrasten. Gorskijs bilder höll fantastisk kvalitet.
Ett annat trevligt ställe i dåtidens Ryssland var badorten Suchumi vid Svarta Havet, där Gorskij tog många färgbilder, bland annat som här, i Botaniska trädgården. Den var ett sommarparadis för rika ryssar. Idag reser man nog helst inte dit.
Gorskij reste riket runt med ånglok. Järnvägsvagnen i bakgrunden antas vara Gorskijs egen, där han bodde och hade sitt laboratorium.
Läs mer här: http://www.loc.gov/exhibits/empire
Databasen med alla bilder finns här: http://lcweb2.loc.gov/pp/prokquery.html
Sist ser vi en hel glasplåt så som den såg ut när den var nyframkallad, bortsett från att den här är positiv, förstås. Det är samma bild som den från botaniska trädgården i Suchumi, ovan.
